söndag 22 november 2009

I mössornas tid

Igår sade jag hejdå till några av mina amigurumisar. Det var några barn som köpte dem på vår missionsauktion. Jag hoppas de blev glada för dem. Jag saknar dem redan. Det kanske får bli några fler.


Idag är det både grått och vått ute. Det blev inga långa promenader. Hunden och jag var ute på vår vanliga runda i morse, men sedan har det inte blivit så mycket mer. Nu är det skönt att plocka fram de varma mössorna. För några år sedan stickade jag och tovade ett antal mössor som nu får värma knoppen.

Att sticka och tova en mössa är inte så svårt. Det viktigaste är att använda rätt sorts garn. Det ska vara ullgarn. Man måste också tänka på att garnet måste gå att tova. Av någon anledning tovar inte vitt garn så bra. Själv använder jag gärna tvåtrådigt växtfärgat garn. Jag hade massor i min gömmor som jag stickade väskor och sittunderlag av. I ett annat inlägg kan jag berätta mer om dem.

När man sedan stickar sin mössa kan man använda ett vanligt mönster. Det enda man måste göra är att förstora det med ca 50 %. Om man i normala fall skulle lägga upp 100 maskor, lägger man i stället upp 150 maskor. På samma sätt förlänger man stickningen med 50 % på längden. Sedan syr man ihop och fäster trådar som vanligt. Man har fått en jättemössa.

Jättemössan stoppar man därefteri tvättmaskinen och kör på 40 grader eller 60 grader med bara lite tvättmedel. Hur mycket den tovar ihop sig kan vara svårt att säga. Det beror på garnet och på temperaturen. Man kan göra en provlapp och tvätta den först. Om mössan inte tovat ihop sig tillräckligt, kan man köra den en gång till. Det är värre om den blivit för liten. Det är svårt att göra något åt. Börja med den lägre temperaturen om du är osäker. När den är tvättad, formar man till den. Sätt den gärna på huvudet och forma den efter det. Låt den lufttorka tills den är torr och klart att använda.

Den lilla rosen som sitter på min svarta mössa, har jag gjort av tovade provbitar. Jag sydde ihop dem och formade till dem lite. Sedan dekorerade jag med pärlor. Jag fäster blomman med en säkerhetsnål som jag sytt fast på baksidan.

Om man har en gammal ullkofta som gått sönder, kan man tvätta den för varmt i maskinen och sy andra saker av den. Nederdelen på ärmarna av en trasig kofta klippte jag av till handledsvärmare och av bakstycket gjorde jag en kudde. Handledsvärmarna syns längst fram på bilden. Så man måste inte kasta saker som man råkat tvätta för varmt. Det går att hitta andra användningsområden för dem.

Foto: Inga M Johansson, Mössor

lördag 21 november 2009

Fem tomtar och en bebis




Att virka små figurer tar inte så lång stund och prylarna tar inte så stor plats. Därför kan man ha med sig sitt pyssel överallt. Jag virkade tomtemössor på X2000 från Stockholm. Sedan fortsatte jag på rasten i skolan och hemma i soffan. Det är lagom avkopplande att virka. Hittills har det blivit fem små tomtar som kan hänga i granen. I väntan på en gran hänger de i väggklockan. Mönstret hittade jag på Fröken Elsas virkblogg. Jag använde ett ullgarn men det går lika bra att använda ett bomullsgarn.

Min senaste amigurumi är en bebis. Egentligen var det en knubbig barnängel med gloria och allt. Jag hittade mönstret på en engelskspråkig sida, Suncatcher Eyes, men jag gjorde om det till en vanlig bebis. Den är ca 15 cm hög utom hårtofsen. Garnet som jag använde är ett tvåtrådigt ullgarn som är växtfärgat. Det är roligt att använda naturmaterial. Jag tycker bebisen blev riktigt söt. Den blir en fin present till någon.

onsdag 18 november 2009

Skyddsängeln


I min trädgård brukar det hänga en skyddsängel i ett äppelträd. Fast på vintern får den flytta in under tak. Förra vintern hängde den på verandan. Det här året har jag tagit in den i huset. Den hänger numera i mitt arbetsrum.

Andra kanske fyller sin trädgård med buddhastatyer eller trädgårdstomtar. För mig känns det bättre att ha en skyddsängel som vakar över oss.

Det kan vara svårt att se ängeln där den hänger bland äppelblommorna eller lövverket. Det är väl så med änglar. De är svåra att upptäcka, men man anar att de finns där.

Jag tillverkade min skyddsängel för två år sedan. Den är ca 50 cm hög. Så här gjorde jag:

1. Först klippte jag till en mindre fyrkant av kycklingnät. Den knycklade jag ihop till en boll. Den blev huvudet.

2. Sedan klippte jag till en större fyrkant lika stor som nätets bredd. Den blev kropp och klänning. jag lade bollen mitt på den stora fyrkanten och formade nätet runt den så att det bildades en hals. Resten av nätet draperade jag som en klänning.

3. Armarna tillverkade jag av en rektangulär bit nät. Jag vek ihop den på längden i tre delar. Sedan fäste jag den på ryggen med hjälp av tunn ståltråd. Armarna kan sedan formas som man vill. På min ängel möts händerna mitt fram. Se till så att alla vassa ändar som blir när man klipper av nätet viks in så man inte sticker sig på dem.

4. Till vingarna använde jag en grövre tvinnad tråd som jag tror var av aluminium. jag hade den i mitt lager, men jag tror att jag köpt den hos Panduro. jag formade till den som vingar och fäste dem med tunn ståltråd på ryggen.

5. Glorian gjorde jag av någon annan tråd som jag hade hemma. Jag virade den några varv och snodde sedan tråden ett varv runt de andra varven. Här kan man säkert använda en grövre tråd också. Det svåra var att fästa den snyggt på huvudet. Jag använde tunn ståltråd.

6. Jag hittade en tunn tråd med små vita pärlor uppträdda med jämna mellanrum i min gömmor. Den använde jag för att dekorera nederkanten på klänningen. Här kan man använda andra saker som man hittar och tycker är vackra. Som ögon placerade jag två lite större pärlor.

7. Till sist satte jag fast en bit tunn ståltråd i huvudet som upphängningsanordning.

Foto: Inga M Johansson, Skyddsängeln i äppelträdet

söndag 15 november 2009

Betonggrått är vackert

För några år sedan köpte jag en bok om betonggjutning, Betong som hobby av Malena Skote. Den läste jag med stort intresse ett bra tag innan jag gjorde slag i saken och köpte några säckar finbetong.

Mina första alster blev kanske inte så vackra, men övning ger färdighet. Min första krukor var lite mindre. Sedan har jag övergått till större modeller. Jag gjuter krukorna i alla möjliga olika platsbyttor. De bästa är de som är något större upptill än nertill och av lite mjukare plast. Den hårda plasten går lätt sönder och vill inte släppa så lätt även om man oljar in formen. Jag brukar använda vanlig matolja som jag oljar in formarna med. I botten sätter jag fast en vanlig vinkork. När krukan är färdig kan man peta ut den och då har man ett dräneringshål i botten. På en del av de större krukorna satte jag hålet i sidan.


När formarna är klara är det dags att blanda till betongen. Jag använder en vanlig plasthink och en gammal planteringsspade att röra med. På händerna har jag diskhandskar och det kan vara bra att använda munskydd. Man bör inte andas in dammet. Det brukar vara lagom med en liter vatten i hinken. Sedan häller jag ner lite finbetong i taget och rör så att allt blir fuktigt. Rör ordentligt i botten så att det inte finns någon torr betong där. När man kan krama ihop en boll och den håller ihop är konsistensen lagom.
Häll ner lite av betongen i botten på ytterformen upp till kanten på korken. Skaka lite så att luftbubblorna stiger. Placera sedan innerformen mitt i ytterformen. Fyll innerformen med grus eller stenar så att den hålls på plats och inte flyter upp. Ös i betonger mellan formarnas väggar med hjälp av spaden. Skaka formarna så att luftbubblornaförsvinner. Jag brukar klappa på ytterformens väggar. Sedan är det bara att ställa krukan på en plan plats så att den inte blir sned. Täck över den med plast så att ytan inte torkar ut. Efter ett dygn kan man lossa krukarn från formarna. Det kan ta lite tid att få ut den. Jag brukar låta den stå ytterligare några dagar innan jag tar den i bruk.

På samma sätt kan man gjuta lite grundare tråg. Då använder jag en gammal diskbalja som ytterform och en stor vattendunk fylld med vatten som innerform. I ett tråg gjöt jag in en bit armeringsnät som spaljé.

Fågelbad och ljusfat är också enkla att gjuta. Då behövs ju inget dräneringshål och väggarna gör man bara några centimeter höga. De är vackra att fylla med lite stenar och grus. Häll vatten i dem och dekorera med några blommor utan skaft. Eller använd dem som ljusfat. Man kan klistra filttassar under dem om man inte vill att de ska repa bordsskivan.


Ett lite knepigare projekt var mitt betongklot. Jag fyllde en plastboll med betong. Först klippte jag ett runt hål i bollen. Jag hade tänkt att trycka ner den i en hink med sand innan jag klippte hålet så att den skulle behålla den runda fina formen. Men min hund fick tag i bollen och punkterade den innan jag hann gjuta i den. Så den blev inte helt rund, men den blev fin ändå.


Ett spännande projekt var att gjuta en bordsskiva i betong. Jag började med en liten fyrkantig skiva 40x40 cm. Jag byggde en ram i trä och som botten hade jag en glasskiva. Ramen spände jag fast på glasskivan med hjälpav tvingar. Det blev en slät och vacker yta på betongskivan. Underredet till bordet byggde jag av trä och målade rött. Bordet sdtår ute hela sommaren men på vintern får det flytta inomhus.


Mitt nästa projekt är att gjuta plattor och kantstenar. Jag började gjuta några i somras, men jag blev inte färdig med alla innan jag opererades i foten. Sedan blev det inte fler. Till våren räknar jag med att fortsätta. Kantstenarna gjuter jag i urdiskade mjölkkartonger. Mindre plattor gör jag i plastlådor som det varit lösgodis i. Man kan ofta få sådana i affärer som säljer lösgodis. I mjölkkartonger kan man också gjuta snygga ljusstakar för värmeljus. Häll betong till lagom höjs och tryck ner ett värmeljus. Jag brukar linda lite kartong runt värmeljuset så att gropen blir något större.

Nu har jag lagt undan betonggrejorna för det här året. Till våren kommer de säkert fram igen. Då har jag nog kommit på nya projekt. Jag skulle vilja gjuta en lykta till min japanska trädgård.

onsdag 11 november 2009

Amigurumi

Amigurumi har snabbt blivit ett samtalsämne på jobbet. Vi hör med varandra så gott som varje dag om vi har gjort några fler amigurumi. man kan förstå att de så snabbt blivit populära. De är ju så söta och det går ganska fort att göra dem om man är lite van vid att virka. De påminner till viss del om mangafigurer och pokemonfigurer, om ni kommer ihåg dessa. Att de kommer från Japan kan man ana. ordet amigurumi lär betyda "stickade och stoppade leksaker".



Jag har aldrig varit i Japan även om jag alltid velat åka dit. Det är ett intressant land, som jag hörde mycket om redan när jag var liten. jag hade kusiner som bodde där. Min moster skrev brev som kom i tunna prassliga kuvert med spännande frimärken på. Jag har fortfarande kvar en del frimärken. På senare år har japan också blivit aktuellt för oss då yngste sonen blev intresserad av manga och anime. Han har lärt sig japanska delvis genom detta och har planer på att studera i Japan. Jag hälsade på äldste sonen när han läste i England. Det är klart att jag måste försöka hälsa på den yngre om han ska plugga i Japan.

De första amigurumifigurerna jag gjorde var fiskar. Jag hittade mönstret hos Häxan sytant. Där finns två olika varianter. Man kan lätt göra egna variationer t ex genom att förlänga eller förkorta kroppen. Jag valde att sy på ögonen i stället för att virka ögonvitorna. Jag sydde den svarta pupillen först genom att sy 5-6 stygn bredvid varandra. Sedan sydde jag ögonvitorna med kedjestygn runt om den svarta pupillen. Fiskarna får olika ansiktsuttryck beroende på var man placerar ögonen. På några fiskar sydde jag en rund mun av kedjestygn i rött garn över första varvet. Nu har jag ett helt fiskstim.

Nästa amigurumi blev en söt kaninflicka. Det kanske kan bli en pojke så småningom. Mönstret finns på Stjernfalls blogg. Jag gjorde min i vitt med röd klänning. För att på en liten kjolkant virkade jag 3 varv fasta maskor runt om kroppen strax ovanför benen. Sedan bytte jag till vitt garn och virkade ett vitt varv med fasta maskor. Det gjorde jag efter att ha stoppat kroppen och sytt på benen. Runt halsen fick kaninen en röd halsduk. Börja med att lägga upp en luftmaskkedja så lång som halsduken ska vara. Vänd med en lm och virka fasta maskor i två varv. Man skulle kunna göra en garnboll och sy fast som svans.

Amigurumi-intresset tog ny fart när min kollega kom med en bok av Mia Bengtsson om amigurumi. Det fanns bl a en söt liten sköldpadda som vi båda blev förälskade i. Det är klart att jag måste göra den. Halsen blev lite lång tycker jag och jag funderar på att brodera dit en mun. jag har inte använt mig av köpta ögon utan broderar dit mina. Då behöver man inte riskera att småbarn plockar bort dem och stoppar dem i munnen.
Jag försökte också mig på att virka en liten tomte att hänga i granen. Mitt första försök blev inte så vackert. Min kollega lyckades mycket bättre. Mönstret har Fröken Elsas virkblogg. jag får väl göra fler försök innan jul.

Om man söker på nätet kan man hitta många fina mönster på engelska. Jag hittade en rar liten koala som inte var så svårt att virka. Just nu håller jag på med en häst efer ett mönster på Jannas amigurumisar. Det är troligen inte den sista figuren jag virkar. Har man väl börjat, får man blodad tand och restgarnslagret hemma är ganska stort. Ett kommande projekt måste bli en liten hund. Det ska förstås vara en parson russell terrier som min hund. Jag har sett liknande modeller på en amerikansk sida, men mönstren kostade pengar. Det får bli ett konstruktionsprojekt, när jag blivit varm i kläderna.
Foto: Inga M Johansson

söndag 8 november 2009

Pyssla mera


En pysselblogg! Varför startar man en pysselblogg?


Jag har alltid gillat att pyssla. Det sitter nog i sedan man var barn och pysslade tillsammans med föräldrarna. Det var alltid trevliga stunder. Nuförtiden hinner man inte alltid pyssla så mycket som man vill. Jag skulle vilja ha mer tid för pyssel, men man får ta vara på de stunder man har.

Första bilden visar en gammal bonad som min mamma sydde till mig. Den hängde ovanför min säng i barnkammaren hemma. Nere till vänster hänger fortfarande ett gammalt simborgarmärke.

På den här sidan kommer jag att lägga ut bilder och berätta om olika pysselidéer som jag förverkligat. Jag kommer att tipsa om material och idéer som fungerat för mig och beskriva hur jag gjort. Om jag använder andras mönster, ska jag försöka att länka eller hänvisa till källan.




Pyssel kan ju vara så mycket. man kan använda så många olika material och en massa olika tekniker. Jag prövar gärna på nya saker. Ibland fastnar jag för något som jag sett i en tidning eller varför inte på en pysselblogg. Jag skaffar material och sätter igång. Det är inte alltid resultatet blir samma som i förlagan. Jag är nämligen en notorisk idéutvecklare. Det är sällan jag följer ett mönster eller ett recept till punkt och prickar. Enligt mitt sätt att se förbättrar jag idéerna. Det kanske inte den ursprungliga idémakaren tycker. Men mina idéer får vem som helst utveckla. Det viktigaste för mig är att den som använder mina idéer blir nöjd med resultatet. Det är väl den där härliga känslan av att ha gjort något från grunden som driver oss att pyssla.



Lycka till med era idéer, alla pysslare! Tack för alla idéer som ni ger mig hela tiden! Återkommer snart för att berätta om mina amigurumi.

Pysselkramar från

Inga