lördag 27 november 2010

Första advent

Adventsfönstret speglar ljusen och blommorna
Nu börjar den härliga adventstiden, full av förväntan och förberedelser inför julen. Jag brukar vara klar med adventsarrangemangen i god tid men inte i år. Ljusstakar och blommor är på plats men inte utebelysningen.

Jag är inte så förtjust i röda dukar och gardiner redan nu i advent. Det räcker med det röda vid julhelgen. Därför köper nästan alltid vita blommor. I år blev det vita julstjärnor, vita amaryllis och vita julglöd. Den sista sorten brukar heta våreld på våren och höstglöd på hösten, men julglöd var nytt för mig. En julros kunde jag inte motstå heller. De där ute är ju höljda i några decimeter snö. En vit cyklamen hade jag sedan tidigare. Min mamma gav mig pengar till den för hon hade ju inte köpt någon blomma till min födelsedag i oktober. Tre vita hyacinter planterade jag i liten zinkbalja. Några röda och vita filthjärtan lyser upp.

Mina gröna dukar och gardiner får vara kvar. Grönt är också en bra julfärg. Den enda julduken jag tagit fram är en broderad duk som jag fått av min svärmor. Den är fyrkantig och i de fyra hörnen finns fyra olika motiv, ett för första advent, ett för lucia, ett för julen och ett för trettondagen. Jag har den på ett gammal åttakantigt bord vid fönstret och vänder på det så att aktuellt motiv syns inåt rummet.
Svärmors julduk
Till första advent brukar jag alltid baka drottning Kristinas julbröd. I år har jag inte gjort det. Jag kanske kan göra det imorgon om jag får lust. Maken är inte hemma, han jobbar, så jag får gå själv till adventsgudstjänsten och julskyltningen. Fikar gör jag i kyrkan tillsammans med alla andra mötesbesökare. Vi får väl tända första ljuset hemma i morgon kväll i stället.

lördag 20 november 2010

Missionsauktion

Hoppsan, vad tiden går och vi med den. Jag kopplar av med att sticka strumpor. Däremellan jobbar jag i skolan och rastar hunden på skogspromenader så mycket jag orkar för hostans skull. Nu har bihålorna börjat värka också. Men raggsockarna till pojkarna är klara och jag har påbörjat makens strumpor i Opalgarn samma som mina gröna.

Julkrubban
Ikväll var det missionsauktion i Missionskyrkan här i Forsheda. Det såldes en hel del hemmagjorda saker som filtade tofflor, raggsockar och förkläden, bullar, kakor, och bröd. Jag hade skänkt min virkade julkrubba. Den såldes för 600 kr. Jag vet inte vad summan för auktionen slutade på för jag gick innan den var slut. Men det brukar bli en rejäl slant till församlingens missionsverksamhet.

Församlingens nya receptbok
I år såldes också en receptbok som många bidragit till med sina bästa recept. Jag hade skickat in några av mina. Det bästa med sådana här receptböcker är att man vet att det är väl beprövade recept som ingår. Boken kostade 200 kr och jag lade beslag på ett antal. Det blir bra julklappar till några.

Förutom receptboken köpte jag bara Drottning Kristinas julbulle. Det är ett saffransbröd med god fyllning som jag brukar baka till advent. Sen brukar jag göra en ny sats till jul. I år kanske det räcker att baka en sats. Pojkarna är ju inte hemma och nu har jag redan ett bröd i frysen. Det ska jag ta fram till nästa helg. Tänk att det redan är Första Advent då.

söndag 14 november 2010

Raggsockar

Hoppsan! Det har inte blivit så mycket pysselbloggande på sistone. Jag har varit förkyld och hostat mig igenom dagarna och nätterna. Plötsligt upptäckte jag att besöksräknaren passerat 10 000. Fantastiskt att så många besökt min lilla blogg sedan augusti. Jag hade eventuellt tänkt göra en utlottning för att fira, men jag vet inte om jag orkar just nu. Jag får återkomma när krafterna har kommit tillbaka.

Julklappar på gång
Jag orkar som sagt inte så mycket just nu, jag kan sticka medan jag sitter i soffan och slötittar på TV.Så vilar jag emellanåt en stund. Det är raggsockar på gång för tillfället. De fina strumporna i Opal, som jag stickade till mig själv, har verkligen kommit till användning. De är jättesköna och varma för mina frusna fötter. Därefter har jag stickat julklappssockar i raggsocksgarn. Först blev det ett par i grått med rött inslag till en av sönerna. Garnet räckte inte riktigt så tårna blev enfärgat röda i ett okänt restgarn. Nu håller jag på med grå och lila till den andre. Tre strumpor är klara och den fjärde är på gång.

Halskrage under tillverkning
Parallellt med raggsockarna stickar jag på en halskrage i Silenzio Color. Den blir mjuk och skön hoppas jag. Mönstret hittade jag i en tidning som min kollega hade med sig till jobbet. Ibland är det bra med flera projekt samtidigt. När man tröttnar på ett, kan man ta till det andra.

söndag 7 november 2010

Sagan om strumpstickerskan del 3

Mina egna strumpor
Hon klarade det och det gick snabbare än hon trodde. Skam den som ger sig. Den andra strumpan är också klar. Paret kan börja användas. Det kan behövas nu när det blir kallare. I morse var det frost på marken. Den låg kvar hela dagen i skuggan, men solen var framme och smälte iskristallerna där den kom åt.

lördag 6 november 2010

Hantverksmässa på Tallebo

Så här års avlöser julmarknaderna och hantverksmässorna varandra. Vi missade julmarknaden på Åminne bruk. Men den här helgen är det hantverksmässa på Tallebo i Horda. Så vi tog svärfar med oss och åkte dit.

Horda är ju förknippat med min barndom eftersom det var där jag gick i skolan. Jag började första klass 1959 och gick där till och med sexan innan jag började på Högre Allmänna Läroverket i Värnamo. Det var en B-skola så vi var två årskurser i varje klass. I 3-4:an hade vi Hanna-Greta som lärare. Hon bor fortfarande kvar i Horda. Jag hälsade på henne idag på mässan.

Här sommarjobbade jag
Tallebo var förr ett vårdhem för utvecklingsstörda män. I samhället fanns ett hem för kvinnor också, Majgården. En del av dem som bodde på vårdhemmen såg vi på samhället. Vi blev vana vid att se människor som kanske var lite annorlunda än vi vanliga. Jag tror att det var bra för oss. Tidigare gömde man undan dem. Numera är vårdhemmen nedlagda och deras invånare bor i egna lägenheter. Under tidigt sjuttiotal sommarjobbade jag på Tallebo. Min mamma och jag delade på ett semestervikariat. Jag fick mest skala potatis och bre mackor, men när mamma jobbade så fick hon baka och laga mat. Undrar varför inte jag fick göra det? Jag kikade in i köket idag. Lite annorlunda var det mot då. I matsalen kunde man köpa fika idag.

Maken studerade betongbänkarna
I tre av villorna höll hantverkarna hus. Där fanns allt möjligt att titta på. Det som ar bra var att det inte fanns så många hantverkare av varje sort. Där fanns en smed, en ljusstöpare, en keramiker, en betonggjutare, en chokladkonditor, en silversmed och en hattmakare. Det såldes hantverk av glas, läder, trä, näver. Det fanns sydda, stickade, virkade och tovade alster. Utanför mellan byggnaderna hade Rydaholms trädgårdsförening placerat installationer.

Ann-Britt sålde god sylt och saft
Vi köpte en burk blåbärssylt, som var jättegod till glass. Vi testade den i eftermiddag. Det var en gammal klasskamrat till min syster som tillverkar och säljer sylt och saft. Några chokladkakor fick också följa med hem. Dessutom inhandlade jag en temugg i keramik. Den har en liten katt uppe på kanten och vid handtaget sitter en liten mus. Färgen är en fantastisk blå nyans. Den var perfekt att dricka te ur. Jag ska prova i kväll.

Min mugg är den till höger i bakre raden
I fabriken alldeles bredvid Tallebo gavs det konserter med olika medverkande. När vi kom dit spelade Vladis Ruzmanov. Han kommer från Kirgisistan men bor nu i Växjö. Vi fick njuta av underbar musik på violin och saxofon. Där stötte vi också på min syster, som ju bor kvar hemma på gården. Min hemby ligger ca 3 km utanför samhället. När vi var så nära kunde vi inte annat än åka och hälsa på mamma. Jag var där i onsdag, men hon blir alltid glad när någon kommer och hälsar på. Sen åkte vi hem och lagade middag.

torsdag 4 november 2010

Sagan om strumpstickerskan del 2

Stickerskan fortsatte att sticka varv efter varv. Foten på strumpan växte fram. Det gick fortare än hon trodde. Plötsligt var det dags att minska för tårna och så var strax den första strumpan klar.

Numero Uno
Nu började den stora utmaningen. För den som inte gärna upprepar sig kan det vara en stor utmaning att sticka en likadan strumpa till. Men nu är den på gång. De första varven på resåren är klara. Nu återstår att se om resten går lika smidigt.

Fortsättning följer...

Sagan om strumpstickerskan del 1

Det var en gång för länge sen när stickerskan fortfarande var ung och oerfaren inom stickkonsten. Då stickade hon strumpor i raggsocksgarn. Det var inget hon tyckte om att göra. Strumpstickorna var otympliga. Dessutom tillhörde stickerskan dem som inte gärna gjorde två exemplar av samma sort. Hon ville hela tiden variera sig. Därför var det mycket roligare att sticka mössor, halsdukar och sjalar. Strumpor och vantar tråkade ut henne. Det gick väl an med den första i paret, men den andra var så seg att fullfölja. Det var då för längesen.

Igår plockade stickerskan fram garnet hon köpte vid syfestivalen i Borås, ett grönmelerat garn av märket Opal. Till detta garn behövdes strumpstickor nr 2½ för garnet var väldigt tunt. Hur skulle detta gå? Ett antal maskor lades upp och fördelades på fyra av stickorna. Sedan började det till synes tröstlösa stickandet runt runt först i resårstickning *1 rm, 1 am* sedan slätstickning. Eftersom garnet var färgat i olika toner av grönt, lite blått och brunt också, bildades ränder allt eftersom arbetet växte fram. 


Garnet förvarade stickerskan i sin gamla slöjdpåse, som hon sydde i tredje klass i Horda skola för så där 49 år sedan. Det är en blå- och vitrutig påse broderad med bårder i stjälkstygn, kedjestygn och kråkspark. Ett monogram med initialerna från stickerskans flicknamn broderades också dit innan hon fick sy ihop påsen för hand och trä i banden i dragskon. Året därpå blev stickerskan och hennes klasskamrater mycket upprörda därför att nästa årskurs fick sy sina påsar på maskin och dessutom utan broderier. Livet var så orättvist tyckte de då. 


Trots det tunna garnet växte strumpan ganska fort och stickerskan började tycka att det var riktigt roligt att sticka strumpor. Fast än har hon ju inte kommit till strumpa nr 2. Hon har hittills bara precis passerat hälen och har en bra bit kvar på den första strumpan i paret. 


Kommer stickerskan att fullfölja projektet? Kommer hon att även sticka ett par till maken? Eller kommer strumpan att ligga kvar i påsen som ett UFO i hundra år tills den upptäcks av en stickande prins? Fortsättning följer...


tisdag 2 november 2010

Retropall

När jag var liten fick jag en rödmålad pall av mamma och pappa. Jag tror att den såldes på juniorernas auktion. På den tiden slöjdade tonåringarna och sålde sina alster på auktion. När jag var tonåring sydde vi och gjorde piassavakvastar.

Min pall har följt med mig överallt. Den var med mig åren jag bodde i Österrike på 70-talet. Den följde med hem igen till Jönköping, Värnamo och sedan Forsheda. När vi flyttade ut till Rannäs för snart 19 år sedan fick den sig en törn i flytten. Ena "benet" lossnade och vek sig. En lite flisa lossnade också. Vi har försökt laga den flera gånger med blandat resultat. Nu har den varit undanställd i flera år. Jag hittade den för några veckor sedan och tog fram den. Alla minnen kom tillbaka. Igår kom maken med den. Han hade lagat den med ett riktigt superlim så nu hoppas vi att den ska hålla. Jag tänker inte hoppa på den. Den ska mest få stå på hedersplatsen och vara vacker.

Pallen är röd med gröna ben. På ovansidan finns tussilago och fjärilar. De är målade av tant Göta. Hon bodde hemma i min hemby Kolvarp. Hon lever fortfarande men bor på ett äldreboende i Rydaholm. Jag kommer ihåg tant Göta som en härlig människa. Hon är konstnärlig och målade i olja. Hon vävde och höll vävkurser. Jag gick en för henne i mitten på 80-talet. Hon var intresserad av växter och hade en fantastisk trädgård. Jag kommer speciellt ihåg när vi var hemma hos henne och stöpte ljus. Det var säkert vid den här tiden på året.

Tant Göta hade också så roliga namn och uttryck för saker. I min trädgård har jag en växt som jag tror kallas Jätterams. Den kommer ursprungligen från henne. Min mamma fick en planta av henne. Den förökade sig så att jag kunde få en planta av mamma. Nu har den förökat sig här hos mig. Jag har den på flera ställen i trädgården. Tant Göta hade förstås ett annat namn på den. Hon kallade den för Kopattar. Om man ser den blomma, kan man mycket väl förstå varför.

"Kopattar"/Jätterams
Det är roligt med saker som har en historia. Provinens tror jag att de säger på Antikrundan. Jag undrar vad de skulle säga om min pall.

måndag 1 november 2010

Grön sjal i lin

Klar att använda
Trägen vinner. Några varv varje dag så blir man färdig så småningom. Nu är min gröna smala sjal i lingarn klar. Jag köpte garnet och mönstret när jag var på syfestivalen i Borås. Sen låg det ett tag innan jag lade några maskor och började sticka. Men nu har jag stickat de sista varven och maskat av. Man stickar i slätstickning hela tiden. Det var väl därför som det var ganska tråkigt. Det hände inget. Mönstret bildades sen när man släppte en del maskor och lät dem löpa. Då gäller det att man har varit noggrann och stickat rätt. Helt perfekt blev det inte för mig. Jag har inte listat ut vad som gick snett men en av de släppta maskorna vill inte löpa hela vägen ner. Det verkar kunna ordna sig ändå men man blir onekligen lite besviken när man nu lagt ner en massa jobb och det inte blir som man tänkt. Jag tror den ser ännu bättre ut när jag har blockat den. I värsta fall får jag väl slå knut på sjalen i ändarna. Skön var den i alla fall och jag gillar färgen skarpt. Passar bra till min lila linnetunika.
Slätstickning

Maskorna har löpt