Sagan om strumpstickerskan del 2

Stickerskan fortsatte att sticka varv efter varv. Foten på strumpan växte fram. Det gick fortare än hon trodde. Plötsligt var det dags att minska för tårna och så var strax den första strumpan klar.

Numero Uno

Nu började den stora utmaningen. För den som inte gärna upprepar sig kan det vara en stor utmaning att sticka en likadan strumpa till. Men nu är den på gång. De första varven på resåren är klara. Nu återstår att se om resten går lika smidigt.

Fortsättning följer...

Sagan om strumpstickerskan del 1

Det var en gång för länge sen när stickerskan fortfarande var ung och oerfaren inom stickkonsten. Då stickade hon strumpor i raggsocksgarn. Det var inget hon tyckte om att göra. Strumpstickorna var otympliga. Dessutom tillhörde stickerskan dem som inte gärna gjorde två exemplar av samma sort. Hon ville hela tiden variera sig. Därför var det mycket roligare att sticka mössor, halsdukar och sjalar. Strumpor och vantar tråkade ut henne. Det gick väl an med den första i paret, men den andra var så seg att fullfölja. Det var då för längesen.

Igår plockade stickerskan fram garnet hon köpte vid syfestivalen i Borås, ett grönmelerat garn av märket Opal. Till detta garn behövdes strumpstickor nr 2½ för garnet var väldigt tunt. Hur skulle detta gå? Ett antal maskor lades upp och fördelades på fyra av stickorna. Sedan började det till synes tröstlösa stickandet runt runt först i resårstickning *1 rm, 1 am* sedan slätstickning. Eftersom garnet var färgat i olika toner av grönt, lite blått och brunt också, bildades ränder allt eftersom arbetet växte fram. 


Garnet förvarade stickerskan i sin gamla slöjdpåse, som hon sydde i tredje klass i Horda skola för så där 49 år sedan. Det är en blå- och vitrutig påse broderad med bårder i stjälkstygn, kedjestygn och kråkspark. Ett monogram med initialerna från stickerskans flicknamn broderades också dit innan hon fick sy ihop påsen för hand och trä i banden i dragskon. Året därpå blev stickerskan och hennes klasskamrater mycket upprörda därför att nästa årskurs fick sy sina påsar på maskin och dessutom utan broderier. Livet var så orättvist tyckte de då. 

Trots det tunna garnet växte strumpan ganska fort och stickerskan började tycka att det var riktigt roligt att sticka strumpor. Fast än har hon ju inte kommit till strumpa nr 2. Hon har hittills bara precis passerat hälen och har en bra bit kvar på den första strumpan i paret. 


Kommer stickerskan att fullfölja projektet? Kommer hon att även sticka ett par till maken? Eller kommer strumpan att ligga kvar i påsen som ett UFO i hundra år tills den upptäcks av en stickande prins? Fortsättning följer...

Retropall

När jag var liten fick jag en rödmålad pall av mamma och pappa. Jag tror att den såldes på juniorernas auktion. På den tiden slöjdade tonåringarna och sålde sina alster på auktion. När jag var tonåring sydde vi och gjorde piassavakvastar.

Min pall har följt med mig överallt. Den var med mig åren jag bodde i Österrike på 70-talet. Den följde med hem igen till Jönköping, Värnamo och sedan Forsheda. När vi flyttade ut till Rannäs för snart 19 år sedan fick den sig en törn i flytten. Ena "benet" lossnade och vek sig. En lite flisa lossnade också. Vi har försökt laga den flera gånger med blandat resultat. Nu har den varit undanställd i flera år. Jag hittade den för några veckor sedan och tog fram den. Alla minnen kom tillbaka. Igår kom maken med den. Han hade lagat den med ett riktigt superlim så nu hoppas vi att den ska hålla. Jag tänker inte hoppa på den. Den ska mest få stå på hedersplatsen och vara vacker.

Pallen är röd med gröna ben. På ovansidan finns tussilago och fjärilar. De är målade av tant Göta. Hon bodde hemma i min hemby Kolvarp. Hon lever fortfarande men bor på ett äldreboende i Rydaholm. Jag kommer ihåg tant Göta som en härlig människa. Hon är konstnärlig och målade i olja. Hon vävde och höll vävkurser. Jag gick en för henne i mitten på 80-talet. Hon var intresserad av växter och hade en fantastisk trädgård. Jag kommer speciellt ihåg när vi var hemma hos henne och stöpte ljus. Det var säkert vid den här tiden på året.

Tant Göta hade också så roliga namn och uttryck för saker. I min trädgård har jag en växt som jag tror kallas Jätterams. Den kommer ursprungligen från henne. Min mamma fick en planta av henne. Den förökade sig så att jag kunde få en planta av mamma. Nu har den förökat sig här hos mig. Jag har den på flera ställen i trädgården. Tant Göta hade förstås ett annat namn på den. Hon kallade den för Kopattar. Om man ser den blomma, kan man mycket väl förstå varför.

"Kopattar"/Jätterams

Det är roligt med saker som har en historia. Provinens tror jag att de säger på Antikrundan. Jag undrar vad de skulle säga om min pall.

Grön sjal i lin

Klar att använda

Trägen vinner. Några varv varje dag så blir man färdig så småningom. Nu är min gröna smala sjal i lingarn klar. Jag köpte garnet och mönstret när jag var på syfestivalen i Borås. Sen låg det ett tag innan jag lade några maskor och började sticka. Men nu har jag stickat de sista varven och maskat av. Man stickar i slätstickning hela tiden. Det var väl därför som det var ganska tråkigt. Det hände inget. Mönstret bildades sen när man släppte en del maskor och lät dem löpa. Då gäller det att man har varit noggrann och stickat rätt. Helt perfekt blev det inte för mig. Jag har inte listat ut vad som gick snett men en av de släppta maskorna vill inte löpa hela vägen ner. Det verkar kunna ordna sig ändå men man blir onekligen lite besviken när man nu lagt ner en massa jobb och det inte blir som man tänkt. Jag tror den ser ännu bättre ut när jag har blockat den. I värsta fall får jag väl slå knut på sjalen i ändarna. Skön var den i alla fall och jag gillar färgen skarpt. Passar bra till min lila linnetunika.

Slätstickning

Maskorna har löpt

Julkrubba

Julkrubba

Snart är det jul igen. Nu är det mindre än 2 månader kvar. Min kollega kom för ett tag sedan och visade mig de nya numret av 101 idéer. Där fanns den mest bedårande julkrubba som amigurumi. Den bara måste jag virka. Jag fick låna tidningen över helgen, men det blev ett eget ex inhandlat också. Sedan har jag virkat de olika figurerna till julkrubban när jag har haft tid över. Veckan som gått har jag varit hemma. Krasslig men jag har kunnat vara uppe och virka emellanåt. Så nu är julkrubban klar.

Mönstret kommer från Janna Li Janke. Jag följde i stort sett hennes beskrivningar utom till krubban som jesusbarnet ligger i. Det gjorde jag efter eget huvud. För att figurerna ska kunna stå rekommenderas att man några stygn  och drar åt tråden så att bottenplattan blir plan. Det funkade ganska bra, men jag har ett annat förslag. När bottenplattan är klar virkar man ett enkelt varv bara i bakre maskbågen innan man fortsätter uppåt sidorna.  Jag använde den främre maskbågen, som syns som streck till att virka ett varv fasta maskor i. Det kan räcka med et varv, men man kan också göra ytterligare varv. På ängeln virkade jag ett uddvarv genom att i varje fm virka *3 lm, 1 sm*. Om man gör den här justeringen, står figurerna mycket stadigare.

På Jannas blogg hittar man dessutom en beskrivning till ett stall. Det har jag inte virkat än i alla fall. Det kanske blir ett annat stall i stället eller inget alls.

Mina figurer blev ca 12 cm höga, när jag virkade dem med Schachenmayr Punto. Det är ett bra garn att göra amigurumi av. Jag använde virknål nr 3,5. Några färger hittade jag inte i detta garn så då tog jag restgarner i Cotton Linen också från Schachenmayr. De figurerna blev något mindre. Nu har jag börjat virka ytterligare en julkrubba, men i ett tunnare garn. Det är Schachenmayr Catania och virknål nr 3. Man kan nog använda virknål nr 2,5. Dessutom använder jag restgarner från olika garnnystan utan banderollerna kvar. Det som är bra med de här små figurerna är att det inte går åt så mycket så man kan göra slut på mindre nystan med restgarner. Om man virkar i det tunnare garnet, blir figurerna ca 8 cm höga.

När jag kollade på bilderna, upptäckte jag att jag glömt att ge herden en stav. Så det får jag väl fixa innan jag ger bort julkrubban. Det har jag nämligen tänk att göra, om jag nu inte ångrar mig i sista minuten. Den passar annars ganska bra uppe på mitt gamla piano. Men jag håller som sagt på med en lite mindre variant.

Pumpaskörd

Det är pumpatider. Åtminstone i vissa delar av världen är det stort. Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i pumpor. Inte att äta i alla fall. Jag är ingen stor vän av Halloween heller. Jag tycker det är bättre med Allahelgon och änglar och sånt. Men lite prydnadspumpor är roligt att ha. De brukar inte bli så bra när jag odlar dem. Så jag får väl virka några riktigt hållbara exemplar.

Sammy the Cat gillade dem också. Eller så var det kameran han gillade. Det kanske rent av var matte han ville gosa med. Han kommer in lite mer nu när det blivit kallare och regnigare ute. Annars gillar han att vara ute.

Så här gjorde jag:
Mönstret beskriver en vanlig pumpa som den orange på bilden.

Pumpakroppen:

• Lägg upp 2 lm med orange garn och virka 6 fm i den första lm. (6 m)
• På varv 2 virkas 2 fm i varje fm. (12 m)
• Sedan ökas 6 m jämn fördelat på varje varv tills pumpan är lagom stor. Min orange pumpa hade 42 m på det sista varvet som ökningarna gjordes.
• Därefter virkas 3-5 varv utan ökningar.
• På de följande varven minskas 6 m varje varv. Stoppa pumpan innan hålet blir för litet. Virka tills hålet täppts igen. Ta av garnet men lämna en lång bit att sy med.
• Fäst garnet och låt sedan tråden gå tvärs över pumpan. Stick in nålen i hålet på första varvet och ut genom hålet på andra sidan. Dra åt tråden lite så att det bildas åsar och dalar i pumpakroppen. Fäst tråden med några stygn. Gör 5-6 sådana trådar fördelade över hela pumpan.

Skaftet:

• Lägg upp 2 lm med grått eller beige garn och virka 4 fm i den första lm.
• På nästa varv ökas 2 m jämt fördelade.
• Virka 2 varv utan utan ökningar.
• Öka 2 m på nästa varv. Om man vill att skaftet ska böja sig göt man ökningarna intill varann.
• Fortsätt med 2-3 varv utan ökningar. Om man vill ha ett längre skaft kan man öka en gång till.
• Till slut virkas 2 varv med ökning i varannan fm. 
• Ta av garnet, stoppa lite vadd i skaftet och sy fast det över hålet på pumpan. 

De andra pumporna gjordes lite annorlunda utom den gröna med ljusgröna ränder som är likadan som den orange. 

Den gröna med orange ränder har en mindre "bulle" som sticker ut. Jag började som de andra men efter några ökningar gjorde jag några varv utan ökningar. Sedan fortsatte jag att öka igen. Resten virkas på samma sätt som den första pumpan. Sedan syr man runt "bullen" och drar åt lite så att den blir lite bulligare. an syr trådar på samma sätt men åter dem sluta vid "bullen". 

Den vita UFO-squashen virkas i två delar. Ena delen börjas på samma sätt som ovan. När man kommer till mittenpå kroppen, virkas ett uddvarv, Virka *3 st, 1 sm* och upprepa detta varvet ut. Ta av garnet. Sedan börjar man på andra delen  från andra hållet. Virka skaftet och fortsätt att öka tills den är lika stor som första delen. Avsluta med ett likadant uddvarv. Se till så att det blir lika många uddar på båda delarna. Lägg dem mot varandra och sy ihop dem. Stoppa kroppen när det finns ett litet hål kvar. Sy ihop hålet. Om man vill arr kroppen ska vara lite ojämn och kantig, kan man sy genom dem och dra åt tråden. 

Den gula avlånga pumpan, virkas till att börja med som de andra. Gör ökningsvarven likadant. Fortsätt att virka varv utan ökningar tills den är lagom lång. Minska sedan 3 m jämnt fördelade på vartannat eller vart tredje varv tills maskantalet minskat till ca hälften. Fortsätt virka några varv utan minskningar. När pumpan är lagom lång, gör först ett varv där man hoppar över var tredje fm. Fortsätt sedan att virka i varannan maska tills hålet är igentäppt. Glöm inte stoppa pumpan innan hålet blir för litet. Gör ett skaft och sy fast.

Lägg pumporna i en vacker skål eller på ett vackert fat. Varför inte dekorera med löv eller nötter och ett ljus.

Virkcafé

Nu har vi varit på virkcafé i missionskyrkan. Det blev en härlig samling för alla åldrar. Den yngste var bara 8 veckor. Han sov nog mest. Sedan fanns det tjejer i alla åldrar från 10 år och uppåt till de pigga pensionärerna. Alla kom med sina virknålar och garner för att ha en trevlig stund av gemenskap med andra.

Först berättade jag lite om amigurumi och visade en del av mina virkalster. Jag hade gjort en liten utställning av olika figurer och böcker om amigurumi.  Sedan satte vi igång att virka. Samtidigt startade virkskolan för de som ville lära sig. Det blev lite hektiskt när många behövde hjälp samtidigt. Men de var duktiga. Jag hann inte inte fotografera själv så det fick tjejerna göra. Det var knappt jag hann fika.

Efter ett tag tyckte vi att det var dags för en paus. Nettan sjöng några sånger för oss och jag höll en andakt. Sedan fortsatte vi att virka en stund till innan det var dags att gå hem. Det roligaste var att så många ville komma. Vi var drygt 30 personer. En del hade åkt lite längre. Men de flesta hade nära till kyrkan. Roligt har vi haft. Kanske kommer vi att bjuda in till virkcafé igen om ett tag.