lördag 4 september 2010

Koftan och vindan

Min kofta är på gång
Nu har jag börjat sticka på min uppifrånochnerkofta och det är så roligt. Synd att man inte har tid att sitta mer. Jag gör halskanten i mosstickning som jag gillar skarpt. Sedan blir det slätstickning. Jag har ingen ramkant eftersom jag tänkt sätta i en dragkedja. Men om jag ångrar mig får jag väl sticka på den efteråt. När jag inte stickar förvarar jag stickningen i en randig väska som är stickad och tovad.

Stickningen och garnvindan
Jag har några härvor att nysta så därför frågade jag svärfar om inte svärmor hade haft någon garnvinda. Hon hade hur mycket handarbetssaker som helst och visst hittade vi en garnvinda nere i källaren. Fungerade gjorde den också. Så nu kan jag nysta mina garnhärvor utan att ta hjälp av någon. Det är visserligen trevligt att hjälpas åt men inte alltid så populärt bland männen jag har runtomkring mig.

Nu har jag invigt min nya tekanna. Det blev ett gott te att njuta av framför TV:n igår. Vi tittade på Dobidoo och sörplade te.

4 kommentarer:

  1. Visst är det bra med en garnvinda. Vad roligt att ni hittade den så att den kommer till nytta igen.
    Kram Annika

    SvaraRadera
  2. En garnvinda e toppen! Fast min gnisslar så förbannat...hur smörjer man liksom trä mot trä..? Ha en fin söndag!

    SvaraRadera
  3. Innan jag skaffade min garnvinda stod jag med härvan över en stolsrygg. Det tog hur lång tid som helst och som det trasslade sig.
    Det är verkligen en super-pryl.

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  4. Har inte hunnit prova garnvindan än men ska göra det ssnart. Jag brukade också använda stolsryggar, Maidi.
    Fiff, förr brukade man smörja mellan vagnshjulen i trä och hjulaxeln genom att klämma in en snigen emellan. Det kanske vore något att pröva på ditt gnissel. Annars borde lite smörjfett funka, olja är nog för tunt.

    SvaraRadera